driving like a retard

ett litet ihopklipp av filmer på människor jag älskar, har älskat, tycker om och har tyckt om. en liten salig blandning av både det ena och det andra. hope you're having a great evening! för det har jag!!! tisdag är inte så pjåkigt va, speciellt inte när man kan sitta och blajjklippa lite filmer till höger och vänster. tihi! 

PS: jag övningskörde till partille idag.... och körde rakt på en RIKTIGT hög trottoarkant och förstörde de två högra fälgarna. herre gud. hur i helvete ska jag lyckas ta körkort, hahaha. fy victoria, inte skratta!! det var ingen rolig olyckshändelse måste jag erkänna. men micke pussar mig ändå..... motvilligt!!! hehhhheheeee


hospitals

jag måste passa på att hylla lite sjukhus och tyvärr även sänka några. 

genom åren har jag besökt diverse sjukhus och doktorer -faktiskt i fler länder än just sverige. i thailand gick två ledband av i min fot, det har ungefär ett års läkningstid; då fattar ni nog hur ont det gjorde. jag grät, grät, grät och grät och kunde inte ens lyfta upp benet i luften när jag låg ner utan att skrika ut i luften, det var HEMSKT. jag hade micke där -som tur var- som tog extremt väl hand om mig. ordnade rullstol, kryckor och han agerade dessutom packåsna; han fick bära mig överallt, även till sjukhuset, in i taxibilar och ut ur taxibilar, och jag bara grät grät och grät. turister i thailand får fantastiskt bra service på sjukhus, jag behövde inte vänta en enda minut utan sköterskan kom ut och hämtade mig med rullstol, körde mig raka vägen in till sköterska, sen till läkare, sen till röntgen och på plats fick jag medicin, smärtstillande och olika krämer. det hela gick på 18000 baht vilket motsvarar ungefär 4000 svenska kronor. kan låta mycket men jag har hört om värre fall där dom fick betala flera tiotusentals kronor så jag kom minst sagt lindrigt undan. och jag får heller inte glömma att dom lät micke vara med mig under HELA vistelsen. minst sagt nöjd. (trots att foten faktiskt fortfarande värker lite)

sedan dess har jag varit ganska missnöjd med vården jag har fått för diverse saker och har fått tjata mig till undersökning efter undersökning. det är ganska tröttsamt måste jag säga. vården i skåne; den kommunala i alla fall, har jag inte varit nöjd med en enda gång förutom i mitt lilla älskade båstad där min favoritläkare vlad jobbar. dom känns över lag stressade, uttråkade, oberörda och nonchalanta på sitt jobb där deras enda jobb egentligen är att hjälpa människor. gör det med inlevelse, entusiasm och glädje, istället för att sucka åt att man ber dom kolla blodtrycket innan man släpps för att åka hem. 

men.. här kommer det allra bästa! sjukvården i sverige är trots allt inte så pjåkig som man kan tycka emellanåt. min kille har för det första lärt mig att tänka på att läkare faktiskt inte är några UNDERVERK som kan ALLT och har svar på ALLT. dom försöker så gott dom kan, enligt honom. jag försöker intala mig själv detsamma. 

så, i söndags vaknade med mitt huvud som snurrade värre än vanligt. min hypokondri har faktiskt utvecklats av denna hemska yrsel jag har gått med i 5 månader nu, tänk er, FEM månader som känns som att man står på en båt i oväder; DYGNET RUNT. inte direkt uppskattat. och inte heller speciellt konstigt att man tror att man är döende när det aldrig försvinner. så, hypokondrins fack hamnade jag i efter att ha undersökt yrseln x antal gånger. hur som helst så ringde jag upp 1177 och berättade om mina besvär. hon svarade mig med att det i värsta fall kunde vara en propp på lungan. herrrrrrreeeee gud tänkte jag. mina armar domnade av i rädsla och jag grät oförhindrat. pappa var visserligen i göteborg; men han jobbade. micke var och jobbade. SOM TUR VAR så svarade isabel, tokbakis och sovandes och hoppade raka vägen ur sängen och sprang ner till bussen och vi drog iväg till sjukhuset. sahlgrenska!!! åh, jag ÄLSKAR sahlgrenska från och med då!! 

jag fick hjälp efter 7 minuter av två sköterskor och en läkare som var dom gulligaste jag någonsin haft. dom gjorde alla möjliga tester på mig och GAV MIG TID. det är det bästa jag vet. ingen stress, ingen nonchalans och inga suckar. unga tjejer om gjorde sitt yttersta för att hitta felet på mig. my god, jag kände mig verkligen säker i deras händer. 

efter många om och men visade det sig att jag FORTFARANDE har vatten kvar i innerörat sedan mina månader utomlands vilket kan göra att man blir så yr att man kräks; vilket har hänt mig x antal gånger de senaste månaderna. man ser dimmigt, man känner sig smått hopplös och balansen är hemsk. så, trots att jag inte direkt har fått bort vattnet känner jag mig lättad. det är inte på grund av min nya kost LCHF, det är inte på grund av att min spiral går ut, det är inte på grund av en hjärntumör, propp på lungan och inte heller på grund av depression. det är bara vatten. hur kan VATTEN orsaka såna hemska symptom? 

TACK sahlgrenska sjukhuset i göteborg. jag är SÅ tacksam!! 

 
can i be close to you

iiiiiih det flyger små fjärilar i kroppen bara av att få ligga och mysa i sängen, dra sig några minuter för länge, och bara.. vakna ihop! och hur mysigt är det inte med lilla charlie som ligger och myser med oss också? trion blir ju bara helt exemplarisk!