walther silwer

okey everybody, nu är jag gudmor till det sötaste lilla livet -och det enda barnet jag har nära band till- och jag är lyckligast i världen! det har varit en ENORM ära för mig att få den rollen och jag har varit nervös som tusan inför presenter och hur jag ska visa att jag verkligen är TACKSAM på riktigt! 




i påsarna ligger det här:




moneyphant från georg jensen med tvillingbebisar (walthers pappa är tvilling så det passade rättså kul) plus att walther kan leka med klossarna och inte bara stirra på en prydnad hehe







mamma kallar alltid mig och josefin för tornet och släpvagnen för att hon är väldigt lång och jag är väldigt kort. well, det kanske bara är jag som är kort. med tanke på att jag ser ut att vara ett BARN bredvid alla dessa ståtliga pjäser. tur att jag i alla fall är längre än walther, än så länge, hehehehe 


 
TYVÄRR vaknade jag och hade en "fuldag", alla tjejer vet vad jag menar med det. FETT störigt med tanke på att jag ville vara SÅÅÅ fin den här dagen men jag tröstade mig med att walther inte kommer komma ihåg det, sååå mina trötta morgonögon fick förbli trötta

och outfiten då.. det var ett dilemma... vit kavaj och ett par spetsiga röda skor eller ska jag hålla mig till min egen stil? det är alltid ett dilemma jag har vid traditionella tillställningar. den här gången bestämde jag mig för att behålla min EGEN stil, josefins familj är väldigt chill och skön så det blev bra! 



och eftersom att det var mors dag i söndags så var det ju SJÄLVKLART att josefin skulle ha lite fint också, dessutom visste jag att hon önskade sig ett förkläde. och vad vore inte mer nice än att LÖSA det då! 




mitt favoritmärke på köksgeråd är agneta livijn, ALLT hennes porslin är helt magiskt och här fick familjen walther/silwer sin första skål av mig. till det fick hon förklädet (jag har ett likadant och ÄLSKAR det) och en grythandske. kommer passa jättefint i deras lägenhet och förhoppningsvis i deras framtida hus! 

pollys papi
 
det här är verkligen SÅ euforiskt lyckospridande för mig:




att trots uppbrott och tidigare konflikter (såklart, vilka relationer har inte konflikter) kunna sitta ner, dricka kaffe, skratta, babbla och hjälpas åt med polly. mike hade inte haft henne på en hel månad så han smsade och frågade om hon kunde följa med honom till hans sommarställe. SJÄLVKLART! i fredags sågs vi i torekov, snackade skit och igår åkte jag till göteborg och hämtade henne. och vi är SÅ härligt bra vänner! jag blir helt varm i kroppen över hur bra det funkar och hur härligt det är för polly att träffa mike och hans familj emellanåt också! 

*rörd* hehe


 
getting shit done

min extremt äventyrslystna personlighet är väldigt ofta en positiv del av mig som ger mig driv, glöd och extra kraft and i'm always getting shit done. och såklart, så älskar jag det, det är ju jag, liksom.

men jag vet så tydligt -och blundar gärna för det- att kroppen till sist säger ifrån, först lite försiktigt och sen lite mer, lite till och till sist blir jag helt och hållet slut och kan inte ens lyfta telefonen på dygn. jag är alltid väldigt "uppe" i mitt effektiva flow att jag inte hinner återhämta mig och när jag har svårt för att sova återhämtar nog inte riktigt kroppen eller hjärnan sig som den behöver. 

de senaste tre månaderna har varit extremt intensiva. jag har gått ur min relation, flyttat, blivit ensamstående mamma till polly, fått LOADS more work to do än jag tänkt mig på jobbet, haft två intensiva veckor i palma, en snabb vända hem med häcken full, 6 dagar i london -also intense as F- och sen tillbaka, jobba, få ordning på saker och ting, har hjärnan full av checklistor att beta av samtidigt som jag försöker hinna vara med mina vänner, dop igår som jag varit så exhalterad inför, presenter, kläder, outfits, födelsedagar, promenader med polly, fortsätta uppfostra henne, morsdag, på torsdag fyller alex 27 och det ska också överraskas.. ja ja ja, jag älskar ju det, annars hade jag bara cancellerat hälften, så ja alltså jag ÄLSKAR det!

men gud, vad kroppen säger ifrån. det är helt sjukt. jag har ju stonkat rätt in i väggen en gång innan för något år sen så den här gången är jag vaksam och är rädd om mitt lilla hjärta. (blev en väldigt lång berättelse när jag egentligen bara ville säga att jag är fettttt stressad at the moment)

med det sagt tänkte jag typ säga att jag flydde långt utanför göteborg med pappa på möte tidigt imorse för att få space. så, nu har jag suttit i ett bibliotek i flera timmar och betat av TUSEN grejer så nu kan jag kanske pusta ut liiite innan jag ger mig på nästa projekt. 8 timmar i bil idag +all tid på biblioteket var PRECIS vad jag behövde. borde göra det till rutin på måndagar, vilken FANTASTISK start på veckan!