runaway

 
jag har ett hemligt ess i rockärmen med en låt som jag inte delar med mig vanligtvis. den är liksom min, eller förut var den min och mickes men nu är den mest min. den väcker så mycket känslor i mig, på härliga sätt och sorgsna sätt. och det liksom kniper lite i magen samtidigt som det kommer fjärilar. en speciell känsla. låten följs av ett helt album som jag kan lyssna på om och om och om igen. 

i somras när jag stod på jobbet hela kvällarna med ett leende på läpparna och positiv energi att sprida kring mig brukade jag starta albumet på vägen hem, på högsta volym i bilen. 5 sekunder in i introt rann tårarna som ett vattenfall och jag fick dom där krampiga, härliga, ledsna, sköna, sorgliga och fina känslorna i hela kroppen. vad jag funderade över varierade. ibland morfar, ibland något annat. 

men det är en lite skön.. check out liksom

och nu delar jag med mig: