min polly

när jag åkte till stockholm nu senast var jag lite nervös faktiskt. hemma är det så enkelt att ordna grejer, man har alltid någon bil tllgänglig, kan köra och dona, kasta grejer, köpa saker, hämta prylar och få hjälp när man behöver bära prylar eller sätta ihop nya möbler. men inte minst för att det är så enkelt med polly, det finns alltid någon som kan avlasta mig från henne när jag är hemma och det är en SÅ befriande känsla.

när jag åkte upp hade jag tusen grejer på agendan och ingen hundvakt: happy life va

jag gör allt jag kan för henne och tar varenda tllfälle jag har att ge henne motion, lek och nosande i skogen. jag har dessutom blivit kompis med en tjej i grannhuset som har en liten valp, dom har visat oss massa mysiga områden att promenera i. det börjar liksom kännas nice. 

det kvarstår dock att jag inte riktigt signade upp på att ha en hund helt själv när jag och micke köpte henne. så, igår hade vi ett litet möte, ett sånt där framtidsmöte...

 
 
(det här var för övrigt en aktivitet som vi fick ägna oss åt härom dagen, duktiii vovve)

 


jo, men här satt vi liksom på dramaten och tog en öl/rödtjut och snackade om livet och hur allt har gått/hur allt är. gissa om vi kom överens? HEHE, nä, micke har en teori om att man kan köpa hundar tll höger och vänster och när man inte klarar av att ta hand om dom petar man bort dom till någon random familj. hmm.. hjärtlöst och lite pinsamt tycker väl jag, och absolut inte det vi var överens om när vi skaffade henne. såååå vi skiljdes åt lite halvt oense och ansvaret över polly ligger framöver bara på mig. tänk vad olika man kan vara, haha

så nu sitter jag och hemnetskrollar för att köpa någon lya i skåne istället för stockholm och det känns faktiskt 100%, för mig och polly!