cancergalan
det kanske inte är förrän man har en nära som är sjuk, eller är nära på att förlora någon man älskar eller när man ser andra förlora sina allra närmsta som man börjar ifrågasätta sin tid vid liv. 

vem vet, kanske får vi bara den tid som tilldelats oss på jorden. det känns på något sätt ännu tydligare av den tanken.. vi kanske ska väcka oss själva till liv? jobba inte för mycket, se allt omrking som betyder så mycket mer. låt inte känslorna stanna kvar i bröstet. ut med dom, prata. bråka aldrig om pengar med någon, vad spelar dom förr roll i långa loppet? bråka inte om rätt och fel, du vet ju själv i hjärtat vad DU värderar som rätt. våga säga nej och våga säga ja. om man infinner sig i att dagarna är tilldelade just dig, och du kommer att få begränsat många så kanske man kan njuta av det man faktiskt har och det man är.

det var nog inte bara jag som berördes av cancergalan. bli månadsgivare <3 
 
travelling again

mike and vicky drar på äventyr igen!! det här året blir det svårt med asien med tanke på att vi har vovve som ska följa med. imorgon bokar vi hela faderullan så jag spoilar när jag tryckt på BETALA! 

(nu syftar jag såklart inte på italien, dit ska vi ju nästa helg. det här gäller längre fram)

jag har sagt att jag bjuder på resan om mike ansvarar för att polly är vaccinerad och har hundpass så att hon kan joina. känns som en rättså bra deal ändå för att han ska slita sig från jobbet så lång tid. vi stannar nämligen borta i ungefär en månad, kanske lite mer. snacka om LIFE!

så, puss. jag tänkte va brunaste blondinen ever i sommar



pollytänder

polly har börjat tappa tänder och vi tycker att det är så gulligt att vi dör. dom nya tänderna är så små att jag inte kan sluta titta på dom. det är ju rätt svårt att hitta dom små tänderna som har åkt ut men härom natten hördes ett litet "dinkkkk" på golvet och då plockade vi upp den och det råkade va en megastor kindtand. 
 
den hamnade i en ask och sparas i min lyckolåda

#crazydogmommy